Sagor & Myter


Jordens skapelse  •  Världsträdet Yggdrasil  •  Vanakriget
Odens jakt på vishet  •  Kvädet om Trym  •  Iduns äpplen
Balder & mistelnLokes straff  •  Ragnarök

Mytologin var under forntiden en muntlig tradition, som under århundraden fördes vidare från generation till genration. Utöver ett fåtal, korta runinskriptioner finns det inga bevarade sagor förrän efter kristendomens införande. De tidiga verk, som anses vara de överlägset viktigaste källorna till den forna mytologins värld är den poetiska Eddan och Snorres Edda. Den förstnämna tros vara skriven någon gång under 1200-talet på Island eller i västra Norge, av okänd(a) författare. Den senare är skriven cirka 1220 av Snorre Sturlasson, en isländsk präst, skald och historiker, med hög maktposition. Han skrev den visserligen (åtminstone i officiellt syfte) enbart för att bevara och lära ut den forna skaldekonsten, och ansåg att de gamla kvädena var nödvändiga för detta ändamål.

När sagorna uppstod finns det ingen som säkert kan svara på. Arkeologin visar att åtminstone en del av dem var i bruk under folkvandringstiden, och andra gör sina spår tydliga först på vikingatiden. Det finns emellertid spekulationer om att gudarna och myterna i Eddorna fanns redan under bronsåldern och att gudomliga grottmålningar från den tiden föreställer bland annat Oden. Egentligen kan ingen bevisa eller motbevisa detta, men de flesta som undersöker området tror att religionen med sina sagor varit i utveckling under lång tid. Gudomar har genom tiderna ärats mer eller mindre vördnad utan att nödvändigtvis utesluta varandra. Det finns till exempel teorier som hävdar att myten om Vanakriget – kriget mellan gudasläktena vaner och asar – skildrar en ny, mer krigisk religion som införlivades i Norden, men som ändå bevarade de gamla fruktbarhetsgudarna. Andra tror att kriget snarare var en skildring som inspirerats av sagor ur asiatiska religioner. Men det är tydligt att ingen klar gräns kan dras idag, såsom mellan hednisk tro och kristendom.

Viktigt om källkritik

Här återberättas några av de gudasagor som vandrade från muntligt till skriftligt in i den isländska litteraturen med egna ord. Det är bra att ha i åtanke att sagorna nedtecknades i en nykristnad värld där avgudadyrkan ansågs vara ett brott, straffbart med döden. Sturlasson har dessutom kritiserats av nutida forskare för att ha politiska motiv med sina tolkningar. Han misstänkts bland annat för att ha underminerat kvinnornas/gudinnornas roll i sagorna. Mycket tyder på att förhållandet mellan män och kvinnor var mer jämlikt under forntiden, exempelvis eftersom gudinnorna enligt arkeologiska fynd dyrkades minst lika mycket som gudarna och eftersom kvinnor deltog i strid. Men i återberättandet speglas ofta en mandominerad värld med krigiska gudar och passiva gudinnor.

Trots kritiken levde Eddornas författare närmare forntiden än vad vi gör. Många av sagorna bekräftas även av arkeologiska fynd, så på det sättet har de åtminstone en kompletterande roll. Texterna bör alltså läsas med ett kritiskt förhållningssätt. Tilläggas ska också att 1800-talets och 1900-talets forskning kring den förhistoriska religionen ofta tenderade att romantisera vikingarna, det nordiska arvet och mytologin. Detta speglar den tidens anda av nationalism, men har mindre att göra med vikingar och deras samtid.









©2014 Nordisk-mytologi.se Sitemap