-
Kategorier
  • Landskap & Människor
  • Trosföreställningar
  • Forskning, rön & gamla ideal
  • Kult & Tradition
  • Bilder & Symboler
  • Runor
  • Sagor & Myter
  • Gestalter, platser m.m.
  • Sök

    Ur shoppen


    Kult & tradition


    Liksom i nutida religioner var de handlingar och traditioner som tillhörde den forntida tron självklara delar av vardagen. Man gjorde vad man kunde för att hålla relationerna till gudarna bra. Många högtider som idag firas uppfattas ha sina rötter i kristendomen. Men ofta ligger deras uppkomst århundraden eller kanske till och med årtusenden längre tillbaka. Här presenteras framför allt de seder och kulthandlingar som de forna nordborna ägnade sig åt. Tiderna för traditionernas uppkomst är tyvärr osäkra. Nämns inget annat skildras de med utgångspunkt från järnåldern, och med en öppen väg tillbaka i det förflutna.

    Blothögtider •  Veckodagar •  Sejd

    Blotritualer

    Blotet var en högtidlig fest där man offrade till gudarna för att behålla vänskapen och be om till exempel god årsväxt, seger och fred. Till blothögtiderna hörde att man även offrade något till gudarna, oftast i form av boskapsdjur. Gudarna inbjöds då att delta i människornas måltider. Lokalt förekom även blothögtider där människor offrades.

    Forntidens ritualer var intimt förknippade med årstiderna och naturens kretslopp. Människorna förlitade sig inte på vetenskap, livsmedelsimport eller frysboxar utan levde på att de högre makterna visade sin godhet. En dålig årsskörd kunde förstås innebära katastrof för familjer och samhällen. Några högtider som firades var midvinterblot, disablot, vårdagjämning och midsommarblot.

    Midvinterblotet förmodas ha infallit på eller omkring vintersolståndet för att inleda ett nytt år. Det var en offerfest, som framför allt hölls för att vinna gudarnas välvilja inför ett år som förhoppningsvis skulle ge en bra årsskörd. Vid festen slaktade man en eller flera grisar, skvätte offerdjurets blod på väggar och deltagare och frossade i kött och öl. Både grisen och ölet var heliga i den fornnordiska tron. Ordet jul fanns redan under förhistorisk tid och att "dricka jul" tycks ha varit en angenäm högtid där mängder av öl förtärdes, men om det sammanföll med midvinterblotet är inte helt säkert. Däremot har ju grisköttet i form av julskinka och julölen överlevt in i vårt nutida julfirande.

    Disablotet var en hyllning till kvinnliga gudar. Det inföll i slutet av vintern och även detta syftade till att skapa goda skörder under den kommande säsongen. Högtiden hölls vid fullmåne och sammanföll med disatinget: en traditionell marknad och rådslag, som överlevde långt in på medeltiden.

    Vårdagjämningen firades, liksom vår valborgsmässoafton, med att tända stora brasor, som en välkomstceremoni för våren. Man dansade runt eldarna, sjöng och många lät nog vårkänslorna ta överhanden i den festliga stämningen. Åtminstone i senare anor brukade de unga som var ogifta paras ihop under festligheterna för att ägna sig åt kärleksriter som skulle befrukta jorden.

    Även något firande i samband med årets ljusaste dag tros ha funnits redan under det förhistoriska Norden, ett så kallat midsommarblot. Hur själva firandet gått till finns det få källor som kan berätta om. Troligen rörde det sig om festligheter utomhus i samklang med träd och andra växter och med fruktbarhets- och kärleksritualer som självklara inslag.

    Våra veckodagar...

    ...hade en högt religiös mening i det forntida Norden. För våra veckodagar är just ett eko av det förflutna och alla dagar bär därmed namn efter nordiska gudar och högt aktade förteelser. Vilken veckodag som rådde hade stor betydelse till exempel för när en högtid eller ett naturfenomen inföll.

    Måndag är månens dag. Tisdag är Tyrs dag. Onsdag är Odens dag. Torsdag är Tors dag. Fredag är Frejas eller Friggas dag. Lördag är "lögaredagen", det vill säga den heliga dagen för att tvätta sig. Och slutligen är söndagen solens dag.

    Sejd

    Sejden användes för att sia framtiden, och ofta även för att genom trolldom försöka påverka den. Enligt litteratur om förkristen tid var det kvinnor med speciella förmågor och skolning – så kallade völvor – som behärskade sejden. De vandrade runt i landet och bjöds in till folks gårdar för att besvara frågor om saker som kärlek, krig och årsväxt. Nutida gravfynd visar att sådana kvinnor både har funnits och att de hade en särskilt viktig plats i samhället. Namnet völva betyder stav och kommer ifrån att hon alltid bar med sig en stav, som också hade en central roll i hennes yrke. Schamanism är bekant i flertalet religioner. Att kvinnor är utövar det är mer unikt, men i vikingatida Norden ansågs det omanligt att utöva sejd. Dock fick allfadern Oden av Freja lära sig konsten.

    Själva utförandet av sejd gick ut på att völvan försattes i trans genom att inta en brygd och sedan sjungas i tillstånd av ett antal kvinnor. Sången var hög och gäll och kallades för galder. Syftet var att frigöra hennes själ som då kunde ta plats i till exempel ett djur för att kontakta andevärlden och få kunskap om vad som komma skulle. Detta finns detaljerat beskrivet i Erik Rödes saga (isländsk medeltida saga om Grönlands upptäckt), där völvan Torbjorg kom till gården för att sejda. Där skildras att husbonden förberedde en sejdhäll åt henne, hon kom med sin stav och diverse tillbehör och gårdens kvinnor sjöng med gälla röster för att få henne i rätt tillstånd. Först efter att hon återkommit till sitt jordliga tillstånd kunde hon berätta vad hon fått veta.

    Vetskapen om sejd gör dåtidens människors världsbild lite mer begriplig för oss. Nutiden var endast ett fragment av en bestående tid där framtiden redan var lika befintlig som det gångna. Tron på att t.o.m. de mäktigaste gudarna sejdade, ger förståelse för ödets makt i det forna Norden.


    Stöd Nordisk-mytologi.se

    Nordisk-mytologi.se finns främst för att du med intresse för nordisk mytologi ska hitta information, men behöver trots allt betala för sin plats på nätet. Om du tycker om Nordisk-mytologi.se, bidra gärna med en slant via Donera-knappen så hjälper du till att bevara och utveckla sidan.







    ©2014 Nordisk-mytologi.se • Email: info@nordisk-mytologi.se Om Nordisk-Mytologi.se / Sitemap