-
Kategorier
  • Landskap & Människor
  • Trosföreställningar
  • Forskning, rön & gamla ideal
  • Kult & Tradition
  • Bilder & Symboler
  • Runor
  • Sagor & Myter
  • Gestalter, platser m.m.
  • Sök

    Ur shoppen


    Landskap & människor


    Här följer en kort sammanfattning av Nordens allmänna förhistoria. Om du vill ha en mer fördjupad bild finns litteratur rekommenderad i shoppen och webbplatser rekommenderade bland länkarna.

    Stenålder •  Bronsålder •  Järnålder

    Stenålder (10 000 - 1 800 f.Kr)

    Under det sena paleolitikum för ungefär 12 000 år sedan började smågrupper av människor befolka det sydligaste Norden, där inlandsisen hade smält undan. Det var ett fåtal kringvandrande renjägare som inte uppehöll sig länge på varje plats, men som säsongsvis återkom till tidigare bosättningar.

    Cirka 8000 f.Kr vid mesolitikums eller mellanstenålderns början, blev klimatet gradvis varmare. Skogslandskapet började breda ut sig och det ledde till ett rikare växt- och djurliv. Människorna blev fler och började även befolka de mellersta och norra delarna av Norden.

    Under flera millennium levde Nordens människor som vandringsfolk i grupper med ett fåtal personer, som livnärde sig på jakt, fiske och insamling av växter. Deras bosättningar var tillfälliga och spåren från dessa är få, delvis för att många av platserna de vistades på nu ligger under havets yta. De använde enkla, men effektiva verktyg och vapen, och för ett liv på resande fot var det en fördel med så få ägodelar som möjligt.

    Från ungefär 4200 f.Kr började en ny kultur att formas. En kultur med fastare bosättningar, boskapshållning och odling, fler verktyg och andra materiella ting. Denna gynnades av och skapade gradvis större grupper människor, vilket födde allt från epidemier till sociala och ekonomiska skillnader. Då den väl tagit fart, kom den att bli alltmer nödvändig. Jordbruket hade nått Norden. Under kommande årtusenden formades bondesamhällena parallellt med de gamla jägare- och samlaresamhällena.

    Omkring 4000 f.Kr började klimatet återigen att bli kyligare i Norden. Jordbrukarna drog sig då från kusterna för att bosätta sig i inlandet. Skog avverkades för att göra åkerbruket möjligt. Nötkreatur, gris, får och getter hölls som boskap. Vete och korn odlades. Verktyg som keramikkärl, stenyxor, knivar, skrapor, pilar användes i det dagliga arbetet. Vid stenålderns sista århundraden hade hantverkstekniken utvecklats. Vänskapsbanden med övriga delar av Europa, som låg som grund till senare handel hade också börjat knytas och de första gåvorna av metall importerades. De olika kulturer som existerat parallellt under lång tid började mer och mer smälta samman till en enhetlig jordbrukskultur, med fortsatta inslag av jakt och fiske.

    Bronsålder (1 800-500 f.Kr.)

    Under den äldre bronsåldern ökade boskapsskötseln markant i södra Norden, medan man i norr fortsatte att balansera jordbruket med fiske och jakt. Sydskandinavien stod för den huvudsakliga handeln med kontinenten, där varorna bestod av koppar- och bronsföremål som byttes mot skinn- och pälsverk. De byttes i sin tur från Skandinaviens nordligare delar. Bybildningen blev också viktigare och husbyggarkonsten förändrades.

    De tidigaste föremålen av koppar och brons användes till smycken, ceremoniella föremål och vapen, medan arbetsredskapen fortfarande tillverkades av sten, ben, keramik etcetera. Under kopparens och bronsets första tid i Norden, importerades föremålen i sin färdiga form, men under yngre bronsålder började bronsgjuterier att upprättas på en del platser i Skandinavien. Med större byar och nya föremål blev status- och könsrollerna mer uttalade. Med bybildningen ökade dessutom behovet av ledning och någon sorts hövdingastyre började ta form.

    Materiella rikedomar brukades i överflöd under den äldre bronsåldern. Enorma gravsättningar i form av rösen och storhögar byggdes upp för samhällenas överhuvud och stora mängder dyrbara bronsföremål lades som gåvor i gravarna eller offrades i sjöar och mossar. Denna kultur började dock överges omkring 1 100 f.Kr. Klimatet blev kallare och fuktigare och handeln avtog. Dessutom höll jordbruket på att förändras.

    Sedan yngre stenålder hade marken brukats på samma sätt och nu bestod det sydliga Norden i princip bara av öppen betesmark. Detta hade under århundraden gett överskott och gynnat en befolkningsökning, men nu hade åkrarna inte mer att ge. Därmed krävdes ett nytt sätt att bruka jorden och bosättningarna förflyttades gradvis till områden med tyngre lerjordar. Man började bygga inhägnader åt betesdjuren och hålla dem i stall under vintern. Till åkrarna gav man näring genom att sprida boskapsgödsel.

    Befolkningen fortsatte att växa även under den yngre bronsåldern, liksom att bebyggelsen fortsatte att koncentreras till byar. I en typisk, nordisk by fanns runt 30 till 50 långhus: 10 till 20 meter långa byggnader, med en del för människor och en del för husdjur. Till byn hörde även andra byggnader för arbete och förvaring, och som tidigare nämnt - åkermark och gravsättningar.

    Järnålder (500 f.Kr. - 1 050 e.Kr.)

    Under de århundraden där bronsålder övergick till äldre järnålder ökade nederbördsmängden i Norden och medeltemperaturen sjönk. Landskapet förändrades och jordbruket anpassades successivt därefter. Geografiskt skiljde sig bosättningarna en del - i syd var större byar vanliga, medan ensamgårdar eller mindre byar dominerade i de norra delarna.

    Marken började brukas på nya sätt. Kvadratiska åkrar inhägnade av stenvallar blev vanliga. Stenvallarna höll betande boskap borta från odlingarna och om vintrarna hölls djuren uppstallade varpå man samlade deras gödsel och spred på åkrarna. Alltså började odlingen bli viktigare, parallellt med produktionen av kött och mjölk. Korn var det vanligaste sädesslaget, följt av råg, medan nötkreatur och får utgjorde den huvudsakliga boskapshållningen. Djuren var även viktiga i produktionen av kläder och verktyg.

    Under folkvandringstiden och övergången till yngre järnålder (från 400-talet e.Kr.) skedde stora förändringar i både jordbruk och bebyggelse. Många bosättningar övergavs för gott och mycket tyder på att perioden varit orolig, med inslag av krig och plundring. Ett flertal borgar byggdes under samma tid på svåråtkomliga höjder eller med djupa vallar omkring, vilket ytterligare stärker bilden av orostider. Samtidigt var handeln med kontinenten åter på uppgång och nordborna både åkte på handelsresor och upprättade nya handelsplatser. Metallhantverket utgjorde i handeln en viktig del och i samband med många handelsplatser låg stora metallgjuterier där föremål av brons, järn, silver och guld smiddes.

    Hövdingastyrena hade etablerat sig på allvar i Norden på vendeltiden och byarnas ledare hade både stora rikedomar och makt. Detta var ett släktbetingat fenomen, som på så vis liknade dagens kungalängder. På 700-talet expanderade också jordbruket och lade grunden till den form av landskap och bondesamhälle som sedan skulle dominera i Norden ända fram tills 1800-talet.

    Även på vikingatiden levde de flesta nordbor på sina gårdar och i sina byar. Viktiga städer som stod som centrum för handel och politik växte sig stora, såsom Birka och Uppåkra. En liten del av befolkningen gav sig ut på långväga resor, både i öst- och i västled, för att handla eller plundra. Denna period blev också avslutningen på Nordens forntid. Den nya förändringen var på väg att bära in dem i den tid som vi numera kallar historisk.



    Stöd Nordisk-mytologi.se

    Nordisk-mytologi.se finns främst för att du med intresse för nordisk mytologi ska hitta information, men behöver trots allt betala för sin plats på nätet. Om du tycker om Nordisk-mytologi.se, bidra gärna med en slant via Donera-knappen så hjälper du till att bevara och utveckla sidan.









    ©2014 Nordisk-mytologi.se • Email: info@nordisk-mytologi.se Om Nordisk-Mytologi.se / Sitemap